vyhot

Jag är dränkt i ett hav av pappershögar!

Det finns en fläkt inne på mitt kontor som är min nya bästis,
om man drar fram den bredvid sig och blundar kan man lådsas att man är utomlands.
Tills växeln ringer.
Jag borde göra nytt kaffe. 
En prydlig röra av kaffemuggar och glas har samlats på mitt skrivbord som ngt slags nymodernt konstverk.
Sånt där som är helt obegripligt för ögat med en helt obegriplig prislapp på.
Sånt där som kallas konst,
och som faktiskt har tillverkats av någon viktig person som tyckte att det var en riktigt klyftig idé.
Jag har också massa klyftiga idéer.
Dem skriver jag ner ibland och sen råkar jag slänga pappret.
För det är just det som är tyngden av klyftighet, dem kommer från ingenstans och försvinner till ingenstans
om man inte gör någonting av dem när de passerar.

I helgen åker vi och det känns så himla bra.
Jag har tagit på mig uppgiften att hitta ett prisvärt boende.
Det känns lite som att jag letar efter en nål i en höstack, jag är världsasämst på internet och ändå är jag uppväxt med det!
Smisk på stjärten
nu blir de kaffe