vyhot

Bonjouuur det snöar ute och det känns förikatten som att det snöar i mitt rum också.
igår låg jag och fick mig en tankeställare angående min säng,
jag har varit helsäker i unjefär 3 års tid att jag verkligen vill ha den här sängen på 180 i mitt rum och att dess storlek tillfredställer mina nattliga behov. MEN jag har kommit fram till att det var nog lite mer en önsketanke i sig, då den inte är speciellt skön att sova i, och då man alltid måste sova på vänstra sidan av sängen helst på kanten om man inte vill få en massa fjädrar i ryggen.
Sängen lämnade några älskvärda ärr i väggen påväg upp i trappan när min mor och bror stånkade upp den åt mig,
ja asså självklart hjälpte ju jag också till! med ett pekfinger här å där!

Har haft en tattoo beställning som nu är aktuell, jag börjat skissa och insett att det är mer utav en utmaning än ett säkert lovord.

Har även kommit fram till den punkten man förstår guldet utav att sitta och dega på cafeér som back in the days.
som när man åkte in till bondegatan och satt på café String för att sitta och prata sönder varandra och stirra på folk samtidigt som man förbrukar ett helt paket cigg i deras då rökiga lokal.
då va man ensåndär 15-16 år och trodde att man va odödlig mot allt, då man gick runt i chinaskor, tuperat hår och kortkort mitt i vintern och fräste ifrån till mamma när hon försökte bedyra att man kommer få köldskador och men för livet genom att gå så tunnklädd ute i 25-
och den ständiga traditionen om att varje år planka in på popaganda och garvandes springa ifrån 3 vakter tills man trängt sig så långt in i folkmassan att dem tappa lokalisering om en.
fast mitt favorit café blev nog de som låg på roslagsgatan senare, som numera inte finns kvar men där ägnade jag åtskildiga timmar åt att dricka latte, sitta och teckna och röka cigaretter man köpt på videobutiken (där alla fick köpa cigg)
tills dem va tvungen att stänga ner den verksamheten.
det var en trevlig äldre man som jobbade där, tills man såg hans rum bakom disken fullt med nude-affischer och hans vänliga leende när han fråga hur gammal man var, då vare dags å dra därifrån.

Gomorgon!