baboom
Ibland kan man börja tänka förmycket.
Ibland kan man bara vilja säga allt man tänker på.
Ibland kan man bara känna för att göra något man aldrig skulle göra.
Sen kommer man ihåg vad som betyder något och glömmer bort dessa nonsens och fokuserar på det verkliga.
Godnatt sverjet, fyll mig med hejdundraned drömmar.
Tack!
aeay
det bullrade till i lägenheten bredvid och där öppnades en dörr och du tittade ut och sg jätteglad och lurig ut, jag kom in i lägenheten och blev bemött av melodiska rythmer och färger på väggarna och någon som antagligen skall föreställa din bror. du berättade att du skulle åka till ett hemlighetsstämplat ställe och slet på dig kepsen. vi hoppade på våra cyklar och åka världens sjukaste uppförbergsvägar likaså in i svindlande tunnlar som saknade ljus och form, på smala smala plankor som skulle föreställla en stig i all snö, det var tjockt med snö ute och jag ramlade av flera gånger, men du pendlade snyggt mellan cykeln och longboard. nära att bli påkörd av lastbilar flera gånger lyckades jag tillslut komma ifatt dig.
men helt plötsligt är du borta.
jag kliver igenom ett fönster in till lustgården, och fönstret bara vek sig som gummi. nån skränkärring skrattade in i sin telefon med sin sönderrökta hals åt mig då jag inte bara använde porten istället.
jag gick på en lång grusgång och passerade underliga människor i uppseendeväckande klädsel. vissa såg inte ens ut att vara människor. tillslut hoppar en man framför mig, med pilotliknande dräkt och stor hjälm, varav hjälmen åker av och det är du!. du har spelat på någon utomjordisk maskin och är helt lyrisk, likaså jag som möter ett ansikte man känner igen och hoppar upp på dig och slingrar mig runt din kropp och du bär iväg mig och vi skaffar något att dricka. miljön är en blandning av `moulin rough´, medeltiden, framtiden, bdsm-camp, läder som snider åt och blottar de delar man annars tar för vana att täcka över. piskor, blod.
vi dricker nån rosa drink vi fått tillblandat av en förförisk kvinna och efter glaset är allt ännu snurrigare, vi vinglar runt skrattandes med armen om varann och ramlar omkull vartannat.
någon krokar våra armar och påstår att vi måste följa med. in till ett stort kakelinrett rum
med ett stort badkat i kanten uppljust av levande ljus. det är bubblor och skumm och någon rosaliknande färg. människor/varelserna sitter flockade längs badkarkanten och pratar och skrattar vartannat
vissa med snidande åtsittande läder som blottade de delar man brukar vara noga med att klä annars. De fortsätter hälla de rosaliknande över våra huvudet och när vi lutar oss bakåt
så det glider ner i munnen.
efter ett långt rus som kändes som flera dagar i vattnet och åtskiljande gånger av klängande intill din kropp av nojor för vilka varelser de var som befann sig runt om oss, tog en av dem fram fotorullar, gav två till mig och två till dig. dem bad oss fokusera och stirra på bilderna till dem visade sig,
bilderna i remsorna var svarta som natten, och dem befall igen koncentration. plötsligt börjar färger tränga fram ur de svarta, vi såg oss själva i bilderna i aktioner vi inte ens minns deltagit i. drogade, nakna, i ställningar och positioner, det var mestadels du och jag på bilderna men även okända varelser.
plötsligt säger de att vi skall kliva upp, och när vi reser oss upp ser vi vattnet som innan såg så inbjudande ut vara fullt av blod, huden sken alldeles röd av denna skrikande färg.
en antagligen lesbisk tjej tar omfamnar mig med en handuk och håller mig nära, handuken är innan dess även nerblodad.
du kliver upp och jag minns inte var du tog vägen. du bara försvann i folkmängden
jag försöker slira mig därifrån men benen är som gele och sinnet är fortfarande inte vid sina fulla bruk. försöker smyga ut genom portens fönster och blir snabbt på-puttad på ett tåg som åker djupa dalar ner i mörker, snabbt upp och ner igen så de vänder sig i magen.
sen minns jag inte mer än att jag kom på att jag glömt min 3000kr cykel på ´nöjesfältet´ och återvänder, då jag träffar på dig igen och allt börjar om igen fast utan minnesbilder.
vaknar upp hemma med två olivburkar ståendes på bänken.
sen vakna jag på riktigt
det bullrade till i lägenheten bredvid och där öppnades en dörr och du tittade ut och såg jätteglad och lurig ut, jag kom in i lägenheten och blev bemött av melodiska rythmer och färger på väggarna och någon som antagligen skall föreställa din bror. du berättade att du skulle åka till ett hemlighetsstämplat ställe och slet på dig kepsen. vi hoppade på våra cyklar och åkte världens sjukaste uppförbergsvägar likaså in i svindlande tunnlar som saknade ljus och form, på smala smala plankor som skulle föreställla en stig i all snö, det var tjockt med snö ute och jag ramlade av flera gånger, men du pendlade snyggt mellan cykeln och longboard. nära att bli påkörd av lastbilar flera gånger lyckades jag tillslut komma ifatt dig.
men helt plötsligt är du borta.
jag kliver igenom ett fönster in till lustgården, och fönstret bara vek sig som gummi. nån skränkärring skrattade in i sin telefon med sin sönderrökta hals åt mig då jag inte bara använde porten istället.
jag gick på en lång grusgång och passerade underliga människor i uppseendeväckande klädsel. vissa såg inte ens ut att vara människor. tillslut hoppar en man framför mig, med pilotliknande dräkt och stor hjälm, varav hjälmen åker av och det är du!. du har spelat på någon utomjordisk maskin och är helt lyrisk, likaså jag som möter ett ansikte man känner igen och hoppar upp på dig och slingrar mig runt din kropp och du bär iväg mig och vi skaffar något att dricka. miljön är en blandning av `moulin rough´, medeltiden, framtiden, bdsm-camp, läder som snider åt och blottar de delar man annars tar för vana att täcka över. piskor, blod.
vi dricker nån rosa drink vi fått tillblandat av en förförisk kvinna och efter glaset är allt ännu snurrigare, vi vinglar runt skrattandes med armen om varann och ramlar omkull vartannat. ner i gräset, in i väggar kramandes och skrattandes.
någon krokar våra armar och påstår att vi måste följa med. in till ett stort kakelinrett rum
med ett stort badkat i kanten uppljust av levande ljus. det är bubblor och skumm och någon rosaliknande färg.
hämningsbefriande glider vi ner i värmen utan kläder.
människor/varelserna sitter flockade längs badkarkanten och pratar och skrattar vartannat
hämningsbefriande glider vi ner i värmen utan kläder.
människor/varelserna sitter flockade längs badkarkanten och pratar och skrattar vartannat
De fortsätter hälla de rosaliknande över våra huvudet och när vi lutar oss bakåt
så det glider ner i munnen.
efter ett långt rus som kändes som flera dagar i vattnet och åtskiljande gånger av klängande intill din kropp av nojor för vilka varelser de var som befann sig runt om oss, tog en av dem fram fotorullar, gav två till mig och två till dig. dem bad oss fokusera och stirra på bilderna till dem visade sig,
bilderna i remsorna var svarta som natten, och dem befall igen koncentration. plötsligt börjar färger tränga fram ur de svarta, vi såg oss själva i bilderna i aktioner vi inte ens minns deltagit i. drogade, nakna, i ställningar och positioner, det var mestadels du och jag på bilderna men även okända varelser.
plötsligt säger de att vi skall kliva upp, och när vi reser oss upp ser vi vattnet som innan såg så inbjudande ut vara fullt av blod, huden sken alldeles röd av denna skrikande färg.
en antagligen lesbisk tjej omfamnar mig med en handuk och håller mig nära, och talar om med halvslutna ögon att hennes härskarinna valt denna till mig. handuken är innan dess även nerblodad.
du kliver upp och jag minns inte var du tog vägen. du bara försvann i folkmängden
jag försöker slira mig därifrån men benen är som gele och sinnet är fortfarande inte vid sina fulla bruk. försöker smyga ut genom portens fönster och blir snabbt på-puttad på ett tåg som åker djupa dalar ner i mörker, snabbt upp och ner igen så de vänder sig i magen.
sen minns jag inte mer än att jag kom på att jag glömt min 3000kr cykel på ´nöjesfältet´ och återvänder, då jag träffar på dig igen och allt börjar om igen fast utan minnesbilder.
vaknar upp hemma med två olivburkar ståendes på bänken.
sen vakna jag på riktigt.
sallad kanske skulle va gott?
daytune
Fotograf; Elon Månbåge
Jag undrar om det finns telepati. Som när man plötsligt börjar tänka på någon utan att förstå hur den kom in i bilden. När tankar bara sköljer över en som en våg och det känns bara som att ens eget huvud är lånat av någon annan som tänker precis samma sak, fast på dig.
Som att vara så nära men endå så långt bort, att Älska på avstånd.
Som att vara så nära men endå så långt bort, att Älska på avstånd.
Vinteryra
Fotograf ; Malin Kullberg
Makeup ; Maria Axelsson
Claim
Ju längre tid jag skjuter upp min dröm förblir den perfekt, oförstört och orubblig.
Något som en gång kan bli verklighet.
framhävningsblock.. framtoningsbrist..
feg?
Hugz
Det är så kallt ute och jag vill verkligen verkligen inte kliva ut i kylan.
Jag saknar sommar. Sol. Värme. Blommor. Fräknar.
Varma nätter då inget är omöjligt!
Låt oss drömma lite.
hejrå!
Shai
Underbar start på veckan.
Måndag - Mejla CV
Måndag - Få respons
Tisdag - Intervjuv
Tisdag- Yo got tha job!
Jag spådde mig själv i helgen och saker som förutspåddes har redan börjat inträffa. Helt oprovicerat.
Superspännande.
Idag åkte jag tåg. Vad är grejen med att spraya fula tags?
jag menar det är ju bara ett skämt att dem som står där och skräpar ner faktiskt tror att det utgör någon form av konst. Grafitti är något som kan vara riktigt respektingivare eller bara riktigt irriterande skräpskit.
skämtåsido.
Något respekabelt
Last Drink
Något jag lärde mig när jag var 16 var att man inte skall dricka kaffe på kvällen. Jag hade mina gigantiska lattemuggar som rymmer en halv liter. Jag gillar inte formen men dem fungerar som muggar skall endå.
När jag var liten var jag en ensamvarg som dansade runt plockandes blommor i skogen och sjöng i mitt eget öra.
För håller man händerna från munnen till örat blir det som en snäcka. Och då håller det. Trots att ljud tränger in från motorvägen påväg till gävle.
Ibland kan tid vara så bra. Men just nu är den mest sovandes. Icke befintlig. borta.
Då hinner man tänka på viktiga saker.
Godnatt Sverjet
Blackbird
-Håll andan!-
"...okej..."
-Hoppa så långt du kan!-
Jag sover under 3 täcken men det är kallt endå. Min julstjärna i fönstret ger ifrån sig vackra grönguldiga strimmor som gör rummet gyllenfärgat. Det gör rummet varmt. Det gör mig alldeles varm. Jag har druckit hemmagjord glögg. Det blir man också varm av. Men det är bara för att det är schprit i´t !
hello! goodbye!
Jag har märkt att det är väldigt lätt att sluta bry sig om man hittar en bra anledning till att man borde.
Tack för att du gav mig en anledning.
Nu går jag vidare.
Hej!
Livet som hjul
Kära dagbok,
idag har jag återfunnit en livstid länge sedan förlorad kärlek. Sitter i ett nostalgiregn.
Känslor är som bomull. Man märker aldrig när dem smyger sig på en
och plötsligt väger man bly.
Lyckas man utsända en så euforisk känsla, då har man fan i mig lyckats.
Det finns inga avlastningskajer bara förvrängning och förträngning, men i slutändan är vi ändå tillbaks på ruta ett.
åtrår eldens flammor, en sista dans.
Jag vet inte om jag vill släppa taget... än
with or without you
jag saknar dig.
att se dig och att krama om dig. att känna dig.
det går inte ens en dag utan hundratals tankar på dig.
jag saknar dig.
det finns flera överaskningar till dig som du antagligen aldrig kommer få reda på.
antagligen tänker du aldrig på mig. antagligen känner du inte som jag.
antagligen saknar du mig inte.
du blev så fäst inuti mig att det ekar av tomhet. ett tomrum som inte går att fylla.
jag saknar våran vänskap. jag saknar att prata med dig. jag saknar våra skratt.
jag är långt förbi frustration och ilska. kvar finns endast en stor sorg över att allt blivit som det blivit.
jag ser dig genom kärlek och jag ser dig genom ett så vackert ljus.
jag vill bara ha dig tillbaks i mitt liv, jag saknar min bästa vän.
det är svårt att distansera. jag vill bara plocka upp telefonen och ringa dig men hejdas
av,
jag vet inte om jag känner dig längre
miss you
jag drömmer inte längre. drömmar skall vara något posetivt betonat.
jag drömmer om samma sak om och om igen, enda skillnaden mellan dem är möblering av ord.
du våldtar mina drömmar och sliter upp mina sår gång på gång så jag aldrig hinner läka.
.
det blir förmycket och allting säger bara stopp. jag vill bara skrika och önska allt bort.
det gör fortfarande så fruktansvärt ont i min kropp. såren blöder vartannat.
det är hemskt, hur en daglig dos man värnat om plötsligt förvandlas till okänd mark som man inte får
besöka längre. abstinensen och kärleken försvann aldrig. det är hemskt.
tanken slår mig ibland... har du glömt mig ?
frågan om vad
Ibland känns det som att man är sin egen jägare, lurandes i busken för att hitta ett tillfälle att knivhugga sig själv när man är som svagast.
Du är din bäste vän samt din värste fiende.
Make peace
Dreamcatcher
En dröm har tusen översättningar men man väljer bara en förklaring som man hänger upp sig på.
Den kramar sig fast och hänger kvar och dinglar när man vaknar.
Hur kan man vara rädd för en dröm när den inte är på riktigt?
Och om rädslan för att en dröm skall återkomma blir så koncentrerad att man flyr småtimmarna för att minimera risken att återuppleva den igen, hur bemöter man då den rädslan när verkligheten serverar det orealistiska på ett realistiskt fat?
Ibland känns en dröm ömsesidig, delad av någon annan.
Är drömmen önsketänkande eller bearbetande?
Räcker drömmarna åt till alla eller delar vissa?
Drömma är ett billigt och individuellt alternativ till psykolog.
Alla jobbar i sin takt med sin metod.
Hösten brukar vara den tidpunkt då ljuset slocknar och alla skyr kylan och kryper in i sina skal.
Hösten är vacker. Allt är vackert just nu. Mina lampor gick igår men jag lyser ändå.
